utan dina andetag ,
den 22 juni 2010 så förlorade jag min älskade ängel .
hon var den vackraste varelse som någonsin levt på denna jord . Hon var den underbarasta jag någonsin träffat . Hon är Jennifer Lindström , och hon var den sista personen jag ville förlora , den sista jag ville leva utan .
Det har gått snart två månader , men det känns fortfarande lika overkligt . Varje natt drömmer jag om henne , och varje morgon när jag vaknar känns det som att hon ligger bakom mej och håller om mej , precis som förut . Sorgen är för stor för att hantera , livsglädjen har försvunnit - livsglöden har brunnit ut . Alla försöker hjälpa , alla vill förstå , men det går inte ens att föreställa sej förrän man är där själv . Dom säger att man ska ta en dag i taget , att det blir lättare ju mer tiden går .. Men för mej blir det bara ännu en dag utan dej . När något sånnt här händer är man ensamast i världen , trots alla människor som ständigt är vid ens sida .. jag tror inte att det går att komma över det här , eller att man nån gång kan leva ett normalt liv igen . men min dag går bara ut på att överleva , lyckas jag med det så har jag nått mitt mål . men om jag nu skulle lyckas med att tillochmed bli lycklig så är det självklart en stor bonus , men inget jag tänker tvinga mej själv att sträva mot .
(tack till M föresten , utan henne hade det här med bloggen gått käpprätt åt helvete)
baby , kom tillbaka .
hon var den vackraste varelse som någonsin levt på denna jord . Hon var den underbarasta jag någonsin träffat . Hon är Jennifer Lindström , och hon var den sista personen jag ville förlora , den sista jag ville leva utan .
Det har gått snart två månader , men det känns fortfarande lika overkligt . Varje natt drömmer jag om henne , och varje morgon när jag vaknar känns det som att hon ligger bakom mej och håller om mej , precis som förut . Sorgen är för stor för att hantera , livsglädjen har försvunnit - livsglöden har brunnit ut . Alla försöker hjälpa , alla vill förstå , men det går inte ens att föreställa sej förrän man är där själv . Dom säger att man ska ta en dag i taget , att det blir lättare ju mer tiden går .. Men för mej blir det bara ännu en dag utan dej . När något sånnt här händer är man ensamast i världen , trots alla människor som ständigt är vid ens sida .. jag tror inte att det går att komma över det här , eller att man nån gång kan leva ett normalt liv igen . men min dag går bara ut på att överleva , lyckas jag med det så har jag nått mitt mål . men om jag nu skulle lyckas med att tillochmed bli lycklig så är det självklart en stor bonus , men inget jag tänker tvinga mej själv att sträva mot .
(tack till M föresten , utan henne hade det här med bloggen gått käpprätt åt helvete)
baby , kom tillbaka .
Kommentarer
Postat av: amanda
vissa saker kommer man aldrig över , men man måste lära sig leva med det. det är hemskt att förlora det man älskar aldra mest på det viset. jag vet. hold on , be strong
Trackback
