sista inlägget .


meningen med den här bloggen var att visa att det är svårt ,
men att det går att fortsätta leva och att livet blir bättre igen
när man mist någon nära på ett sånnt här sätt . Men jag har
inte lyckats . det har inte blivit bättre så jag kan inte komma
med annat än inlägg om hur meningslöst och smärtsamt mitt
liv är , så nu lägger jag ner bloggandet ett tag och börjar igen
nån gång när jag kan uppfylla syftet jag hade från början med
den här bloggen ..




Ljusen är tända för dom som har lämnat vår plats så snabbt , gud vad jag längtar .
Jag lovar att bättras . Jag känner mig inte ensam , jag hoppas att vi träffas ..


tionde november tvåtusenåtta , dagen då du blev min .


idag skulle det va min & jennifers två års dag .
två år av kärlek och lycka , men även sorg och smärta .

jag åkte till uppsala , köpte rosor och satte mej på bussen
mot tågspåret , kyrkogården .. och graven .
jag lyssnade på deppmusik , grät och det enda jag kunde
tänka på var att jag inte orka mer , att jag ville till henne .
jag hade bestämt mej . jag skulle gå samma väg som
min flickvän . jag skulle lägga mina saker bredvid ,
vänta tills bommarna fälldes ner , ställa mej på spåret &
bara välkomna ljuset . jag satt längst bak & det var bara
en busshållplats kvar .. då ser jag maria , jennifers syster .
hon sitter på samma buss , ska av på samma busshållplats
och gå till jennifers grav . när jag såg henne , så insåg jag
varför jag kämpar så hårt varje dag , varför jag faktiskt
fortfarande lever .. 

kalla det ödet eller vad som helst ,
men en sak är säkert .. jag skulle inte dö idag .
och jag tror att det är min baby som vakar över mej ,
att det är hennes sätt att säga att jag behövs här , för dom .






Tack älskling , du gjorde det igen ..



varje steg , varje dag , varje andetag - för dej jennifer .


Många har frågat ,.


Mitt liv är allt annat än vad det var förut .
jag vet inte om det är bättre eller sämre , men jag vet
att det var det ända rätta . jag behövde komma iväg &
jag har inga planer på att komma tillbaka . För även om
jag saknar alla hemma , så har jag förståt att jag aldrig
kommer kunna läka i uppsala ,. för mycket minnen , för
mycket jennifer - mer jennifer än jag klarar av just nu ,.

Men jag har det bra . visst , varje dag är fortfarande en
kamp mot sorgen & jag vet att det tar lång tid innan jag
kan uppskata livet & bli lycklig . Men jag gör mitt bästa ,
tar en dag i taget och hoppas på att morgondagen blir
lite bättre och lite lättare än den förra ..


 


baby , jag älskar dej .


för dej ska jag göra det tusen gånger om ,.






Över min döda kropp , jag skjuter när jag söker hopp ,
men ser dig varje gång när jag sluter mina ögonlock .
Sanningen är den att jag saknar dig idag , även fast vi
har bestämt att inte prata på ett tag . Försöker bara tänka
på att allting löser sig , men gråter då och då när det känns
som att jag behöver dig . Det var mitt eget fel , jag kunde
stannat och chansat även fast jag inte kunde andas .


jag levde min dröm med dej baby ,




Bilden säger allt ; JAG lyckades konstigt nog få världens sexigaste tjej !


det var för oss som solen sken som guld & gick upp varje morgon för kärlekens skull ,.




jag klarar inte det här , jag orkar inte med den här skiten .
jag vill inte leva utan henne & jag är inte så säker på att jag kan .


RSS 2.0