jenniferyouaremyheaven

idag skulle det va min & jennifers två års dag .
två år av kärlek och lycka , men även sorg och smärta .

jag åkte till uppsala , köpte rosor och satte mej på bussen
mot tågspåret , kyrkogården .. och graven .
jag lyssnade på deppmusik , grät och det enda jag kunde
tänka på var att jag inte orka mer , att jag ville till henne .
jag hade bestämt mej . jag skulle gå samma väg som
min flickvän . jag skulle lägga mina saker bredvid ,
vänta tills bommarna fälldes ner , ställa mej på spåret &
bara välkomna ljuset . jag satt längst bak & det var bara
en busshållplats kvar .. då ser jag maria , jennifers syster .
hon sitter på samma buss , ska av på samma busshållplats
och gå till jennifers grav . när jag såg henne , så insåg jag
varför jag kämpar så hårt varje dag , varför jag faktiskt
fortfarande lever .. 

kalla det ödet eller vad som helst ,
men en sak är säkert .. jag skulle inte dö idag .
och jag tror att det är min baby som vakar över mej ,
att det är hennes sätt att säga att jag behövs här , för dom .






Tack älskling , du gjorde det igen ..